Livet är svårt. Det bara är så. Sen är det olika svårt för olika personer. Om man t ex bor i slummen i Afrika så är livet svårare för den personen än vad den är för den som bor på Krondiket i Falun, Sverige! Mmm, visst är det så, men som sagt jag vet att det finns de som har det värre - mycket, mycket värre. Men det betyder ju inte att mitt liv är en dans på rosor... Jag tänker gnälla nu, ganska mycket faktiskt. Jag vill bara få det ur mig. Har bara mig själv att gå till. Tänker inte skylla på någon eller något - bara mig själv.
Problemet jag har just nu är med mig själv. Jag har fastnat i en spiral som tyvärr bara går nedåt. Jag tränar inte, jag äter bara dålig mat och jag hatar mig själv. Riktigt mycket. Och inte f*n hjälper någonting. Mitt sockerberoende är tillbaka, på riktigt tillbaka. Och fy f*n vad jag mår dåligt av det.
Vikten är i princip tillbaka helt (tänker inte ens ställa mig på vågen!). Mina ben är svullna av alla kolhydrater som jag trycker i mig och jag orkar ingenting, absolut ingenting. Bedrövlig är vad det är, bedrövligt.
Lösningen? Självklart vet jag den. Den är enkel, så fruktansvärt enkel. Fy f*n vad enkelt. Ja men då så, eller!!?? Idioti är vad det är - ren och skär idioti
