När man inte har hund själv, heller aldrig haft, så är det inte alltid så lätt att förstå alla tecken denna lilla fröken ger mig. Hon tyckte i alla fall att sovmorgon en söndag bara är för veklingar ;-)
Trodde nästan ett tag att hon var så nödig så hon skulle dö när hon väckte mig. Så jag, dessutom nästintill naken, släppte ut henne på gården... Vad hon gör? Hon tittar på mig som om jag vore dum i huvudet och börjar istället bita på en bit trä som ligger utanför :D Men tillslut kissas det och vi kan gå in igen. Men ja just ja! Mat brukar jag ju få när jag varit ute på morgonen! Jag tänkte att det kan väl vänta tills vi varit ute på den riktiga morgonprommisen. Men nä, jag tolkar i alla fall gnället i köket som: Ge mig mat nu!
Om vi blivit filmade så hade det nog sett ganska komiskt ut. Dels från hennes sida där hon febrilt försöker tala om för mig vad hon egentligen vill medan jag från min sida bara går omkring och gissar...
Nu sitter vi i alla fall i soffan en stund. Jag med kaffekoppen och datorn och Alice har rullat ihop sig som en boll... Vi får väl se om hon överhuvudtaget följer med på min prommis ;-)
Idag är en bra dag! Puss och kram