Ensamt...

När man ofta har fullt omkring sig så  är det skönt med lite "ensamstund" ibland. Men när man är van att ha fullt omkring sig och helt plötsligt blir ensam längre än vanligt så sätter tristessen in...

Jag beundrar de som är ensamma, att dom orkar, står ut och framför allt hittar något att göra (förutom att äta)... Jag har ju Albin hemma så helt ensam är jag inte. Men jag saknar min andra hälft. Han fattas mig när han är borta! Så är det bara... Jag är lyckligt lottad som har en så underbar man vid min sida (ja inte just nu då...) och skulle jag bli ensam så vet jag inte vad jag skulle ta mig till... Kan inte ens föreställa mig det faktiskt.

Men istället för att tänka på sådant som skulle kunna vara med alla "OM" så tar vi en dag i taget. Lever nu helt enkelt...

Idag är en bra dag! Puss och kram